Antivåldsaktioner får alltid mitt stöd

Aktioner mot våld (som inte handlar om sådant som förekommer mellan samtyckande vuxna) får alltid mitt stöd. Så även om det inte har någon effekt på läget i Burma, så bär jag också rött idag.

Det finns folk som har svårt med färgen för att den associeras med socialdemokrati och vänsterrörelse. Det känns som en väldigt lam ursäkt för att inte visa sitt stöd, tycker jag. Nästan alla andra invändningar är bättre.
Nästan alla.

Läs mer om aktionen här: Munkarnas enda vapen är tiggarskålen,  Stockholm klär sig i rött

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

Det sexmoralisterna inte förstår

Jag sonderar terrängen och hittar kommentarer och citat från både Johanna Parikka Altenstedt och andra sexmoralister lite här och var i bloggosfären dessa dagar. Några citat från JPAs numera stängda blogghar också hängt sig kvar i sinnet på mig.Det är saker om hur fasligt det är att sälja sex, om det destruktiva att sälja sexuella tjänster hemma och att det är synd om den prostituerades familj, eftersom en sexsäljande mamma måste innebära problem.
Jag vill försöka förklara vad det är de här människorna inte förstår:

nämligen det faktum att sexualiteten och synen på sex skiljer sig mellan individ till individ.
För att följa med i det resonemanget behöver du programmera om dig tillfälligt:

Du har inte längre din uppfattning om sex.
Den har försvunnit.
Du är ett blankt blad.Sex för dig är som att snyta sig.
Bra sex kan vara otroligt skönt,
medan dåligt sex på sin höjd är tråkigt.
Det ger inga efterdyningar och det skapar inga stämningar i dig.
Det är inte äckligt och inte upprörande.
Du känner dig inte smutsig efter en sexakt då du inte njutit eller varit tänd.
Dåligt sex är på sin höjd tråkigt.

Efteråt kan du dra upp byxorna och ta en macka.
Du kan se på Simpsons eller natta din bäbis. Det tråkiga sexet har inte berört dig mer än att utföra en tråkig syssla på ditt ordinarie jobb.

Är du med mig?
(Är du inte med mig, så läs föregående stycke tills du är där.)

Nu ska du försöka tro mig när jag berättar:
Att såhär är sex för mig.

Det har alltid varit så. Från första gången och fram till nu, har sex alltid varit tämligen oviktigt. Det är en axelryckning för mig om det inte är bra sex. Varken mer eller mindre.

Det finns inga övergrepp i min bakgrund, ingen dålig uppväxt och inga trauman värda namnet.

Sex är som att snyta sig. Skönt om man är snorig, onödigt om man inte är förkyld. Men onödigt innebär inte obehagligt. Onödigt är bara en axelryckning.

Om du kan förstå det här, kan du kanske sätta dig in i hur det skulle vara att sälja sexuella tjänster i min situation: i sitt värsta, som en tråkig dag på jobbet. Hur många tråkiga dagar på jobbet kan du inte ta om du får riktigt bra betalt?

Jag vill att alla ska förstå att den bilden som man själv har, inte är allmängiltig. Den är bara personlig. Det är nämligen den biten som sexmoralisterna inte förstår. De projicerar sin egen syn på sex på samhället och alla som befinner sig i det. I och med att de har en laddning kring sex som exempelvis jag saknar, så får de svårt att sätta sig in i hur en person inte kan påverkas nämnvärt av att ha sex med människor som de inte känner attraktion till. Det som skulle vara destruktivt i deras egen tillvaro, förväntas också vara det i alla andras.

Sex utan attraktion behöver inte kännas som ett övergrepp.
Det kan vara som att snyta sig.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Jag förstår hur Altenstedt känner

Jag kan inte säga att jag inte förstår hur pass maktlös Johanna Parikka Altenstedt känner sig just nu. Avskydd och bespottad, har hon fullständigt rätt i att ett drev pågår mot henne.

Det är inte i alla avseenden ett renhårigt drev, men det är, till skillnad från vad Johanna själv vill påskina, ett fullständigt demokratiskt sådant. Allt som krävs för att kunna delta är lite skrivkunnighet och en dator. Det krävs inga kontakter, inga företag eller föreningar i ryggen och inga stora investeringar. Det behövs inte ens ett namn. Mer folkstyre än så här blir det inte.

Hur vore det om Altenstedt redogjorde för vad som är missvisande information, istället för att avfärda bloggandet med uttalanden som ” Lögner sprids om vad som har sagts och vad som har hänt”  och försök i att rättfärdiga ett oacceptabelt beteende genom att få hoten att framstå som krav?
Finns det förmildrande omständigheter så torde den taktiken vara betydligt mer effektiv.

Som jag sa, så förstår jag hur Altenstedt känner sig. Jag dristar mig till och med att tycka synd om henne. Men hon får ändå skylla sig själv.

Teflonminne har komponerat ett välskrivet inlägg om saken, som är värt att läsa.

Andra bloggar om: , , , , ,

Altenstedt försöker tysta kritiken

Johanna Parikka Altenstedt har på ett dygn blivit kändis i bloggvärden, efter att hennes hot mot Isabella Lund resulterat i den senares tystnad. Nu gör hon allt hon kan för att tysta kritiken mot henne. I den egna bloggen kan vi nu läsa ett taffligt försvar till det inträffade:

 ”Jag har påtalat den prostituerade Isabella Lund på hennes blogg att jag accepterar inte att hon använder mig i sin argumentering för prostitution. Jag har sagt till henne många gånger förr att jag kan ta debatten men inte mot en ANONYM prostituerad som dessutom är riktaleskvinna för de prostituerade. Jag har sagt att om hon fortsätter att använda mitt namn på sin blogg så kommer jag att ”outa” henne – d v s avslöja hennes identitet på min blogg. Hon har sökt att bli en känd och offentlig person – och det har hon blivit.”

Det ligger en klar motsättning i att vara anonym och bli känd,  så jag undrar hur Altenstedt egentligen tänker när hon skriver detta? Vidare är det ett felaktigt påstående att hävda Isabella som rikstaleskvinna för de prostituerade. Det finns mig veterligen inget sådant ämbete i Sverige.

Johanna har arbetat under en period som assistent till europaparlamentarikern Maria Carlshamre, som aktivt lobbar för att exportera den svenska modellen av prostitutionslagstiftning. Den sextonde mars i år medverkade Altenstedt med en debattartikel i Göteborgsposten, angående Sexindustins cynism. (Isabella besvarar denna inlaga genom att bland annat påtala lögnaktigheter i artikeln.)

Det är bara ett av de tillfällen då Altenstedt ger sig in i prostitutionsdebatten. Trots detta tror hon sig alltså kunna slippa undan responsen på sina uttalanden genom att hänvisa till sin egen uppfattning om anonymitet.

”Jag har aldrig sagt att hon skall hålla tyst – bara att hon kan inte dölja sig bakom ett pseudonym om hon vill medverka i samhällsdebatten som en aktiv lobbyist. Vi måste veta vilka vi argumenterar emot och vi måste ha möjlighet att kontrollera att den som anger sig att vara någon också är det. ”

Väg detta mot just den kommentar som Altenstedt valt att skriva i Isabellas blogg:
”Isabella Lund. Jag diskuterar inte med pseudonumer. Om du envisas att dra in mig i dina sliskiga felskrivningar fler gånger kommer jag att “outa” dig på min blogg. Tro mig – jag kan om jag vill. Som jag gjorde med din kompis Niklas. Jag har inte arbetat med MC sedan januari så du har inte någon anledning att dra in mig i dina nuvarande debatter eftersom jag vet inte vem du är.”

I mina ögon är det ett solklart försök att censurera bort kopplingar till sig själv. Jag tror inte att det kommer som någon nyhet för Johanna, att hon nu skaffat sig mer ljus på sig själv än hon någonsin haft om hon valt att inte försöka tysta.

Det är fullt möjligt att Isabella överreagerar på kommentaren, eftesom den hänvisar till att just skriva om Altenstedt själv, men det är ändå ett påtagligt hot och en kraftig inskränkning i frihet att yttra sig.

Vidare ser jag en viss humor i den klara motsättning som finns i kommentaren: Jag vet inte vem du är, men jag hotar att outa dig.

Jag undrar: Varför ska vi tro på dig Johanna?

”Isabella Lund försöker nu att ge ett sken av att jag hotar hennes barn eftersom de far illa av ett sådant avslöjande. Nu har många av hennes kunder intagit en hotfull inställning till mig och därav har jag stängt av kommenteringen på bloggen här. Hon försöker vara privat nu, när – hör och häpna – hon fick mothugg när hon gav sig i debatten.”

”I debatten”, skriver hon. Vad är det för debatt som Altenstedt egentligen hänvisar till att Isabella får mothugg i här? Några argument i prostitutionsfrågan är det i alla fall inte tal om. Kan det helt enkelt vara så att det inte går att bemöta de prostituerades erfarenheter med sakargument, eftersom de inte räcker till?

”Vad varken Isabella Lund eller hennes kunder och bekanta verkar ha reflekterat över är att hon medverkar med sin röst på Studio ett på SR / P1 i ett program den 19 september, som har några miljoner lyssnare. Den finns på nätet en månad här

”Man kan bara spekulera hur många av Isabellas barns lärare, grannar och vänner hörde deras mamma på radio. Så lägg inte ansvaret på hennes beslut att sluta blogga på mig. Jag har aldrig hotat hennes barn väl. Tvärtom anser jag att de bör få hjälp i en situation där deras mamma – enligt sin pr-sajt – säljer sex bland annat hemma. Det kan inte vara lätt att växa upp med en sådan hemlighet i familjen. Vi får hoppas att någon av deras närmaste förstått situationen och hjälper familjen.”

Ett enda skäl har Isabella angivit till sin tystnad: Johanna Parikka Altenstedts hot om att offentliggöra hennes verkliga identitet.
Orsaken till varför anonymiteten är viktig har vi just här: skuldbeläggande och sexualfientlig nymoralism.

Det är dags att vakna nu Johanna. Det är dags att slå upp ögonlocken och inse att du är en del av problemet.

”Alla hot och allt förtal mot mig på anonyma bloggar kommer hädanefter polisanmälas. Då kommer även identiteten bakom bloggarna utredas.”

Jag stödjer inga hot, vare sig de kommer ifrån Altenstedt eller läggs emot henne, men det här är riktigt pinsamt. Tror hon verkligen på allvar att det här kommer att tysta kritiken? Jag brukar inte skämmas å andras vägnar, men här blir jag nästan generad.

Slutligen vill jag komma med en vädjan till Isabella, som jag tror trots allt sitter och läser allt som skrivs:
Jag har full respekt för ditt beslut att sluta blogga, även om det är en stor förlust. Jag hoppas dock att du omprövar ditt beslut att så småningom plocka ner alla de texter du publicerat på nätet. Det är min tro, att du inte är medveten om vilket otroligt utbildningsmaterial det är du har skapat. Det är en enorm källa till kunskap. Låt inte världen gå miste om det, även om du drar dig tillbaka personligen.

Fotnot: Enligt en kommentar från någon som påstår sig vara JPA hävdas att hon inte varit assistent åt Maria Carlshamre. Intresserad får söka djupare i saken för korrekt information.

 Fler röster om saken: Frihet, fildelning och feminism, deep edition, LouiseP, Opassande, Politik, funderingar och foton

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Fega hot stänger Isabellas blogg

Pseudonymen Isabella Lund slutar skriva i sin blogg. Orsaken är ett hot från Johanna Parikka Altenstedt om att offentliggöra av hennes identitet. En identitet som Isabella håller dold för att hennes familj inte ska behöva lida av samhällets stigmatisering av prostituerade.

Jag kan förstå om Johanna Parikka Altenstedt, som tidigare arbetat för Maria Carlshamre, blir sur över att få äta upp gamla oförrätter, det gör jag. Samtidigt är det otroligt beklagligt om denna människa ensam ska kunna stänga ner en av de viktigaste rösterna i den svenska prostitutionsdebatten.

Johanna eller någon annan kan outa mig vilken dag som helst, utan att det egentligen gör något, men att angripa en person som vill skydda sin familj är både fegt och elakt.

Isabella har genom sin bloggröst, debatter och engagemang i SANS – sexarbetare och allierades nätverk i Sverige, givit sexarbetare en viktig röst. Hon har sedan en bra tid tillbaka bojkottats av Dagens Nyheter och nu stänger hon alltså sin bloggverksamhet på grund av hot.

Flera bloggar kommenterar det uppkomna läget idag. Bland andra Blogge Bloggelito, LouiseP och Greta Garbo.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

En kuk är en kuk är en kuk

Det händer att folk stör sig på de termer jag använder när jag talar om sex. Saken är den att jag inte gillar omskrivningar. En sak blir sällan finare för att man använder andra ord, och just sex ser jag inte heller någon anledning att försöka förfina. Jag vill inte göra något så intimt till något kliniskt, utan vill använda de ord som används i situationen. Dessutom tycker jag snoppar och snippor passar bäst när man talar med barn förskoleåldern, inte med vuxna människor, eller ens halvvuxna individer. En kuk är en kuk, en fitta en fitta, och har vi sex är det inte samlag eller älskog vi sysslar med.

När allt kommer till kritan är det bara stavelser i olika sammansättningar och värderingen vi lägger i dem vill jag gärna neutralisera, genom att använda samma uttryck i mitt ordinarie ordförråd, som vanligen används på ”arenan”.

Så kära ni, som tror att jag är ute efter att provocera:
Jag vill inte att sex ska hetsa upp några stämningar som inte är positiva. Om det jag säger och skriver manar till en och annan eftertanke, är det bara trevligt, men någon uppskakad stämning är aldrig min avsikt att skapa.

Det är så laddat med nakenhet och sex. Det gör mig lite ledsen.

Andra bloggar om: , , , , , rasselrassel

Jag gillar våldsporr

Det blir inga omsvep här: Jag kollar på porr.

Inget beskedligt vaniljknullande och inte någon estetiskt tilltalande erotisk konst heller, utan våldspornografi. Helst ska den vara ful dessutom. Riktiga amatörer och äkta blåmärken, framför uppsminkat och snyggt belysta shibari-förpackningar.

Det är mestadels därifrån jag hämtar inspiration. Jag har aldrig direkt lockats av ”reguljärt” sex och har för länge sedan givit upp hoppet att någonsin göra det heller. Gnida fitta på manglade lakan är bara inte min grej.

Det har fallit sig så att jag spillt ut den här informationen lite oförhappandes i somliga sällskap, genom åren. Vanligen har det inte varit så mycket mer med det. Men någon gång ibland har det hänt att jag fått blickar som antingen säger ”Nu driver du med mig! Jag tror dig inte.” eller ”Men fy fan, hur ska jag kunna glömma det där nu då?”

Vanligare är dock att folk vill prata i det. I synnerhet över Internet, där folk slipper se mig i ögonen när de funderar, kan det komma frågor om hur det har blivit så. Inte sällan faller även en och annan dåligt inlindad kommentar om att det antagligen är patologiskt på något vis.

Det är så lätt att dra till med att saker och ting är sjukliga om man inte förstår dem. Men det är viktigt att komma ihåg att mycket av det som vi ser som naturligt idag har uppfattats som abnormt tidigare i historien och sådant som vi ser som uppåt väggarna idag har varit eller kommer att bli helt okej i en annan tid.

Jag har egentligen bara en devis jag lever efter där: Vuxna människor måste själva få bestämma vad de vill utsätta sig för. Och även inom det sexuella måste man kunna pröva sig fram och känna sig för, utan att ha funderat, vridit och vänt på saken i åratal först.

Det vill jag ska gälla både gamla och unga: rätten, glädjen och nyfikenheten att få testa. Kanske prova och misslyckas, men rätten att misslyckas utan att det betyder hela världen.

Det är inte dumt att vara försiktig, men det vore också synd om en massa roliga möjligheter gick en förbi, bara för att det finns en fara att det inte fungerar och av rädsla för att inte vara normal.

Andra bloggar om: , , , , ,