Den goda och den onda objektifieringen

Det kan synas märkligt att en person som sysslar med BDSM och dessutom balanserar runt i trakterna kring vad som lagligen är att betrakta som prostitution, faktiskt är emot objektifiering. Men det är så det är. Jag anser att skapandet av människan som ett objekt för lystmäte är fel, eftersom det i förlängningen skapar mycket lidande och osäkerhet.

Däremot är objektifiering en förutsättning – och många gånger till och med en utgångspunkt – inom BDSM.

koppelHär väljer jag att skilja på den offentliga objektifiering som sker inom reklam och media, som skapar en grund för människors skeva bild av sina kroppar, och på den typ av objektifiering som kan ske i sexuella möten.
Där den offentliga objektifieringen orsakar bestående skada i och med en extrem fokusering på just kroppen,  handlar den sexuella om både sinne och kropp. Du föreställer dig sexpartnern och kanske även dig själv, som varande en viss individ.

Till skillnad från den normerande bilden av människan som objekt, som sker inom reklamen och även en del inom pornografin, så är det sexuella mötet mellan idivider högst individuellt. Den förutsätter subjekt för att vara ömsesidig. (Utan den gemensamma kontraktet talar vi om övergrepp, vilket skulle kunna betraktas som objektifieringens sista utpost.)
Utifrån dessa subjekt kan vi objektifiera varandra jämnlikt. Det sker tydligt utifrån ett ömsesidigt avtal inom BDSM, men existerar i varje sängkammare. Objektet är den bild av subjektet som lever i den andra partens tankar och är orsak till såväl sexuell spänning som känslor av kärlek och förälskelse. Det är den form av objektifiering som jag godtar.

När jag tänker lite närmare på det, så är det antagligen så att det är den normerande objektifieringen som jag har så svårt för. Den typ av objektifiering som sker inom en individ kan förvisso vara normerad, men är aldrig normerande, så länge den inte offentliggörs.

Här hamnar jag personligen i en tydlig konflikt med mig själv och mina ideal av fritänkande, eftersom det är svårt att avgöra när något blir allmänt vedertaget och om det dessutom kan vara skadligt som norm.
Det finns ingen vilja hos mig att få BDSM och olika fetisher upptagna som naturliga delar i gemene mans sexliv. Samtidigt vet jag att det finns just en fara för den typen av fortsättning, just genom mina egna och andras sätt att leva och måla upp det hela.

Bidrar jag till att skapa en ny norm, eller arbetar jag  mot den gamla?

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

TrackBack Identifier URI