Normerna gör inte familjen gott

Den här bloggen har gått och blivit mitt dåliga samvete. Det var ju inte riktigt meningen. Saken är den att det funnits massor av intressant att reflektera över den senaste tiden, men jag har helt enkelt inte orkat.

I helgen klubbade i alla fall moderatstämman i Gävle igenom sitt stöd för könsneutralt äktenskap. Det är bra. Om jag förstått det rätt kan det dock inte bli någon proposition från regeringshåll i frågan, eftersom kristdemokraterna alltjämt är emot. Det är bara att hoppas på att övriga riksdagspartier tar bladet från munnen och gör det till en fråga för riksdagen snart nog.

De som i vardagligt tal brukar benämnas som ”den kristna högern” har däremot gjort sak av att ”värna kärnfamiljen” igen. Många människor är extremt upprörda över de affischer som den senaste tiden prytt Stockholms tunnelbana.

I en tid där så många barn är uppvuxna utanför äktenskap och i familjer utanför den traditionella mamma-pappa-barn-konstellationen, har kampanjen obehagligt tema.
Den pekar inte bara finger åt alla dem som någon gång önskar gifta sig med en person av samma kön, utan ger också en rejäl skrevspark åt alla de familjer och alla de barn som inte lever enligt kärnfamiljs-devisen. Ensamma mammor, adoptivbarn, bonusfamiljer, fosterfamiljer och HBT-familjer, alla får de sig en snyting i strävan efter att konservera ett ideal.

Kärnfamiljen måste plockas ner från sin pidestal och vi måste inse att det varken är könen på föräldern eller sammansättningen på familjen som skapar en dräglig uppväxt och tillvaro.
”Måsten” och normer tillhör inte det som ger trygga och glada barn.

Och inte vuxna heller.
Gift dig bara om du verkligen vill.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Annonser

Att låta alla komma till tals

Alltså, jag orkar inte skriva mera om det här just nu. Men läs Blogge Bloggelitos inlägg, och anmäl gärna till granskningsnämnden, för all del.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Min blogg börjar bli populär

Min blogg har börjat bli länkad ifrån lite här och var, vilket gör att besöksantalet börjar bli rätt högt. Det är sådant som ger mig hybris.
Med många besökare krävs det på något vis att man har något vettigt att säga.

Jag vet att det finns både kända och mindre kända namn med jättepopulära bloggar som inte har ett dugg att säga egentligen, men det får stå för dem. Miss Evil vill i alla fall försöka säga något klokt om någon ändå lyssnar.

Om man Googlar ”mammas fitta” får  man tydligen upp min blogg. Det är lite intressant. Det får en att fundera på vad det är man skrivit de senaste dagarna. Jag kan inte minnas att jag talat om mammas kön, så det måste vara några andra rader som mynnat ut i den kombinationen. Jag förutsätter att den som letade blev besviken.

Överhuvudtaget kommer de allra flesta in på min blogg sökandes efter något som relaterar till sex. Det är i sig inte märkligt, eftersom det är just det jag i huvudsak skriver om. Det intressanta ligger snarare i att just det sexuella är så otroligt lockande i jämförelse med allt annat, att sidor med sådant innehåll för det mesta slår övriga ämnen med hästlängder.

Hur kan något som intresserar mänskligheten i så hög grad, ha fått en aldeles egen flank? Vilka var det egentligen som bestämde sig för att sexet skulle separeras från resten av levernet en gång i tiden, och hur kom de egentligen fram till det?  Ännu underligare blir det möjligen när man funderar över varför folk gick med på detta – och varför så få protesterar mot att det är så än idag.

Hur kunde något så naturligt bli så fult och spännande?

Andra bloggar om: