Normerna gör inte familjen gott

Den här bloggen har gått och blivit mitt dåliga samvete. Det var ju inte riktigt meningen. Saken är den att det funnits massor av intressant att reflektera över den senaste tiden, men jag har helt enkelt inte orkat.

I helgen klubbade i alla fall moderatstämman i Gävle igenom sitt stöd för könsneutralt äktenskap. Det är bra. Om jag förstått det rätt kan det dock inte bli någon proposition från regeringshåll i frågan, eftersom kristdemokraterna alltjämt är emot. Det är bara att hoppas på att övriga riksdagspartier tar bladet från munnen och gör det till en fråga för riksdagen snart nog.

De som i vardagligt tal brukar benämnas som ”den kristna högern” har däremot gjort sak av att ”värna kärnfamiljen” igen. Många människor är extremt upprörda över de affischer som den senaste tiden prytt Stockholms tunnelbana.

I en tid där så många barn är uppvuxna utanför äktenskap och i familjer utanför den traditionella mamma-pappa-barn-konstellationen, har kampanjen obehagligt tema.
Den pekar inte bara finger åt alla dem som någon gång önskar gifta sig med en person av samma kön, utan ger också en rejäl skrevspark åt alla de familjer och alla de barn som inte lever enligt kärnfamiljs-devisen. Ensamma mammor, adoptivbarn, bonusfamiljer, fosterfamiljer och HBT-familjer, alla får de sig en snyting i strävan efter att konservera ett ideal.

Kärnfamiljen måste plockas ner från sin pidestal och vi måste inse att det varken är könen på föräldern eller sammansättningen på familjen som skapar en dräglig uppväxt och tillvaro.
”Måsten” och normer tillhör inte det som ger trygga och glada barn.

Och inte vuxna heller.
Gift dig bara om du verkligen vill.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Annonser

TrackBack Identifier URI