Njutning eller Njutning

Kan man skilja på de två?

I det senaste numret av Elle kan man tydligen läsa ett upplevelsereportage om det som kallas ‘tantramassage’. Att naken tillsammans med en annan naken person bli smekt, mjukt masserad och sedan sexuellt tillfredställd sägs vara den senaste hälsotrenden.

Det hela kostar en bra slant och reportern i reportaget skriver ”Det jag får är inte så mycket massage som ett extremt utdraget förspel”.

Och detta är alltså något som får plats på ”de fina sidorna” i ett glossigt svenskt modemagasin.

Margareta Flygt muttrar i gårdagens Sydsvenskan och menar att vi knappast få läsa om hur någon besöker en öppet prostituerad och lovordar den njutning och avslappning detta innebär.

Dubbelmoralen triumferar ständigt på den på den sexualmoraliska arenan.

Flygt avslutar med att skriva
”Det är hur vi bedömer olika, hur viss köpt njutning är accepterad och att det anses vidsynt när man vågar tala om den, medan vi samtidigt ser ner på dem som säljer sina kroppar på gatan. Ge dessa frusna kvinnor lite plingplongmusik, exklusiv massageolja och rökelsedoft och de får vara med i ett trendreportage. Allt som ett tecken på frigjord kvinnlig sexualitet.”

Själv undrar jag när vi ska börja se njutning och tjänster som ger olika typer av tillfredställelse som grenar på samma träd?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

Borta i trosan

I något inlägg i den här bloggen berättar jag att jag gärna säljer mina använda trosor till dem som önskar sådant där ute i landet. Då och då dimper det förstås ner önskemål som jag försöker stå till tjänst med utifrån det.  Det är så trevligt så.

Bekymret just nu är att jag förlagt lösenordet till detta lilla hotmailkonto. Så om det ligger till så att några mer eller mindre trogna läsare försökt nå mig på den däringa adressen av en eller annan anledning, så är det förklaringen till att jag inte behagat svara.

Endera dagen tar jag väl tag i det problemet och skaffar mig en ny adress eller kommer ihåg det gamla lösenordet.

Normerna gör inte familjen gott

Den här bloggen har gått och blivit mitt dåliga samvete. Det var ju inte riktigt meningen. Saken är den att det funnits massor av intressant att reflektera över den senaste tiden, men jag har helt enkelt inte orkat.

I helgen klubbade i alla fall moderatstämman i Gävle igenom sitt stöd för könsneutralt äktenskap. Det är bra. Om jag förstått det rätt kan det dock inte bli någon proposition från regeringshåll i frågan, eftersom kristdemokraterna alltjämt är emot. Det är bara att hoppas på att övriga riksdagspartier tar bladet från munnen och gör det till en fråga för riksdagen snart nog.

De som i vardagligt tal brukar benämnas som ”den kristna högern” har däremot gjort sak av att ”värna kärnfamiljen” igen. Många människor är extremt upprörda över de affischer som den senaste tiden prytt Stockholms tunnelbana.

I en tid där så många barn är uppvuxna utanför äktenskap och i familjer utanför den traditionella mamma-pappa-barn-konstellationen, har kampanjen obehagligt tema.
Den pekar inte bara finger åt alla dem som någon gång önskar gifta sig med en person av samma kön, utan ger också en rejäl skrevspark åt alla de familjer och alla de barn som inte lever enligt kärnfamiljs-devisen. Ensamma mammor, adoptivbarn, bonusfamiljer, fosterfamiljer och HBT-familjer, alla får de sig en snyting i strävan efter att konservera ett ideal.

Kärnfamiljen måste plockas ner från sin pidestal och vi måste inse att det varken är könen på föräldern eller sammansättningen på familjen som skapar en dräglig uppväxt och tillvaro.
”Måsten” och normer tillhör inte det som ger trygga och glada barn.

Och inte vuxna heller.
Gift dig bara om du verkligen vill.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Att låta alla komma till tals

Alltså, jag orkar inte skriva mera om det här just nu. Men läs Blogge Bloggelitos inlägg, och anmäl gärna till granskningsnämnden, för all del.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Min blogg börjar bli populär

Min blogg har börjat bli länkad ifrån lite här och var, vilket gör att besöksantalet börjar bli rätt högt. Det är sådant som ger mig hybris.
Med många besökare krävs det på något vis att man har något vettigt att säga.

Jag vet att det finns både kända och mindre kända namn med jättepopulära bloggar som inte har ett dugg att säga egentligen, men det får stå för dem. Miss Evil vill i alla fall försöka säga något klokt om någon ändå lyssnar.

Om man Googlar ”mammas fitta” får  man tydligen upp min blogg. Det är lite intressant. Det får en att fundera på vad det är man skrivit de senaste dagarna. Jag kan inte minnas att jag talat om mammas kön, så det måste vara några andra rader som mynnat ut i den kombinationen. Jag förutsätter att den som letade blev besviken.

Överhuvudtaget kommer de allra flesta in på min blogg sökandes efter något som relaterar till sex. Det är i sig inte märkligt, eftersom det är just det jag i huvudsak skriver om. Det intressanta ligger snarare i att just det sexuella är så otroligt lockande i jämförelse med allt annat, att sidor med sådant innehåll för det mesta slår övriga ämnen med hästlängder.

Hur kan något som intresserar mänskligheten i så hög grad, ha fått en aldeles egen flank? Vilka var det egentligen som bestämde sig för att sexet skulle separeras från resten av levernet en gång i tiden, och hur kom de egentligen fram till det?  Ännu underligare blir det möjligen när man funderar över varför folk gick med på detta – och varför så få protesterar mot att det är så än idag.

Hur kunde något så naturligt bli så fult och spännande?

Andra bloggar om:

Antivåldsaktioner får alltid mitt stöd

Aktioner mot våld (som inte handlar om sådant som förekommer mellan samtyckande vuxna) får alltid mitt stöd. Så även om det inte har någon effekt på läget i Burma, så bär jag också rött idag.

Det finns folk som har svårt med färgen för att den associeras med socialdemokrati och vänsterrörelse. Det känns som en väldigt lam ursäkt för att inte visa sitt stöd, tycker jag. Nästan alla andra invändningar är bättre.
Nästan alla.

Läs mer om aktionen här: Munkarnas enda vapen är tiggarskålen,  Stockholm klär sig i rött

Andra bloggar om: , , , ,

Det sexmoralisterna inte förstår

Jag sonderar terrängen och hittar kommentarer och citat från både Johanna Parikka Altenstedt och andra sexmoralister lite här och var i bloggosfären dessa dagar. Några citat från JPAs numera stängda blogghar också hängt sig kvar i sinnet på mig.Det är saker om hur fasligt det är att sälja sex, om det destruktiva att sälja sexuella tjänster hemma och att det är synd om den prostituerades familj, eftersom en sexsäljande mamma måste innebära problem.
Jag vill försöka förklara vad det är de här människorna inte förstår:

nämligen det faktum att sexualiteten och synen på sex skiljer sig mellan individ till individ.
För att följa med i det resonemanget behöver du programmera om dig tillfälligt:

Du har inte längre din uppfattning om sex.
Den har försvunnit.
Du är ett blankt blad.Sex för dig är som att snyta sig.
Bra sex kan vara otroligt skönt,
medan dåligt sex på sin höjd är tråkigt.
Det ger inga efterdyningar och det skapar inga stämningar i dig.
Det är inte äckligt och inte upprörande.
Du känner dig inte smutsig efter en sexakt då du inte njutit eller varit tänd.
Dåligt sex är på sin höjd tråkigt.

Efteråt kan du dra upp byxorna och ta en macka.
Du kan se på Simpsons eller natta din bäbis. Det tråkiga sexet har inte berört dig mer än att utföra en tråkig syssla på ditt ordinarie jobb.

Är du med mig?
(Är du inte med mig, så läs föregående stycke tills du är där.)

Nu ska du försöka tro mig när jag berättar:
Att såhär är sex för mig.

Det har alltid varit så. Från första gången och fram till nu, har sex alltid varit tämligen oviktigt. Det är en axelryckning för mig om det inte är bra sex. Varken mer eller mindre.

Det finns inga övergrepp i min bakgrund, ingen dålig uppväxt och inga trauman värda namnet.

Sex är som att snyta sig. Skönt om man är snorig, onödigt om man inte är förkyld. Men onödigt innebär inte obehagligt. Onödigt är bara en axelryckning.

Om du kan förstå det här, kan du kanske sätta dig in i hur det skulle vara att sälja sexuella tjänster i min situation: i sitt värsta, som en tråkig dag på jobbet. Hur många tråkiga dagar på jobbet kan du inte ta om du får riktigt bra betalt?

Jag vill att alla ska förstå att den bilden som man själv har, inte är allmängiltig. Den är bara personlig. Det är nämligen den biten som sexmoralisterna inte förstår. De projicerar sin egen syn på sex på samhället och alla som befinner sig i det. I och med att de har en laddning kring sex som exempelvis jag saknar, så får de svårt att sätta sig in i hur en person inte kan påverkas nämnvärt av att ha sex med människor som de inte känner attraktion till. Det som skulle vara destruktivt i deras egen tillvaro, förväntas också vara det i alla andras.

Sex utan attraktion behöver inte kännas som ett övergrepp.
Det kan vara som att snyta sig.

Andra bloggar om: , , , , , , ,